Lucia firas den 13 december till minne av Sankta Lucia, ett kristet helgon från Syrakusa på Sicilien som dog som martyr på 300-talet. Traditionen har både kyrkliga och folkliga rötter, där Lucia symboliserar ljusets seger över mörkret under årets mörkaste tid.
Sankta Lucia och dess ursprung
Sankta Lucia levde på Sicilien och blev känd för att hon hjälpte fattiga och stod upp för sin kristna tro, vilket ledde till att hon avrättades. Hennes namn kommer från latinets ”lux”, som betyder ljus. Därför blev Lucia också ett ljushelgon, och hennes festdag kom att förknippas med ljuset både i kyrkan och i folkliga traditioner.
Folklig bakgrund och nordiska inslag
I Sverige och andra nordiska länder har luciafirandet kompletterats med urgamla traditioner kring vintersolståndet, då man förr trodde att onda makter var särskilt aktiva under årets längsta natt. Därför höll folk vakenätterna, skyddade gården och förknippade högtiden med både skydd mot det onda och med ljusets återkomst.
Luciafirandet idag
I Sverige firas Lucia numera med luciatåg, sång och lussekatter. Lucia bär vit klänning och ljuskrona för att symbolisera renhet och ljusets väg genom mörkret. Firandet är ett uttryck för hopp, solidaritet och gemenskap, där traditionen utvecklats och anpassats under flera hundra år.
