Himlen är blå på grund av ett fysikaliskt fenomen som kallas Rayleigh- spridning. Solljuset, som innehåller alla färger, träffar jordens atmosfär och sprids av molekyler i luften. De kortare våglängderna i ljuset, särskilt blått ljus, sprids mer effektivt än de längre våglängderna som rött ljus. Eftersom blått ljus sprids mest och sprids i alla riktningar, uppfattar vi himlen som blå när vi tittar upp mot den. När solen står högt på himlen passerar dess ljus en relativt kort sträcka genom atmosfären, vilket gör att den blå färgen syns tydligt. Vid soluppgång och solnedgång däremot, måste ljuset passera en längre sträcka genom atmosfären, vilket gör att det blå ljuset sprids bort och de längre våglängderna som rött och orange dominerar himlens färg där. Sammanfattningsvis är himlens blå färg resultatet av solens ljus som sprids i atmosfären, där de kortaste våglängderna (blått ljus) sprids mest tack vare atmosfärens molekyler enligt Rayleigh-spridning.