Träden tappar sina löv på hösten främst som en anpassning till de kallare och mörkare förhållandena. När ljusintensiteten minskar och temperaturen sjunker, minskar trädet sin förmåga att utföra fotosyntes eftersom klorofyllet i löven bryts ner och transporteras tillbaka in i trädet. Utan klorofyll blir löven onödiga. Samtidigt produceras stresshormonet eten, vilket aktiverar cellskiktet (avskiljningsskiktet) vid bladfästet och gör att löven släpper från trädet. Trädet stänger alltså "igen" sina vattenledande kanaler till bladen för att inte förlora vatten under vintern när marken är frusen och vattenupptaget är begränsat. Löven faller sedan av när detta skydd är helt färdigställt. På så sätt sparar trädet energi och vatten inför vintern, och skyddar sig mot uttorkning.
Dessutom skiftar lövens färg när klorofyllet bryts ner och andra pigment som karotenoider (gula och orangea) och antocyaniner (röda) blir synliga, vilket ger höstens vackra färgspel.
Sammanfattningsvis är lövfällning en överlevnadsstrategi för att minska vattenförlust och energiförbrukning under vintern, då trädet inte kan ta upp vatten från den kalla, frusna marken.
